molntussa

Det började som en helt vanlig dag, jag hoppade av bussen på gullmarsplan och gick ner på den smockfulla tunnelbane perrongen. Tåget kom och vi alla trängde oss på och åkte mot skanstull, jag kände hur det gjorde ont i höfter/bäcken av mina foglossningar och längtade redan till att jag skulle gå av...

Vid skanstull var det flera som gick av och jag såg två platser som blev lediga men det fanns ingen chans att jag skulle kunna tränga mig förbi alla de andra människorna för att få sitta. Folk är som gamar över platserna... Jag stod kvar och hoppades på att få mig en plats vid slussen istället där mycket folk brukar hoppa av..

Just då får jag ögonkontakt med en kvinna som står vid en av de lediga platserna, hon har inte satt sig utan vinkar till mig att jag ska komma dit. Jag går självklart dit direkt och hon säger - jag ser att du är gravid och det är självklart att du ska få sitta. Jag blev helt paff - tackade flera flera gånger och hon bara nickade och sa snabbt - jag vet hur ont jag själv kunde ha när jag var gravid och hur tungt det är mot slutet.. Jag tackade åter igen och satt resten av resan med ett leende på läpparna..

Är denna kvinna evigt tacksam - du är värd dagens ros!